Antika mynt
Kort om myntets historia
Metallerna, i synnerhet de ädla, användes mycket tidigt som bytesmedel i form av tackor, tenar, ringar (enkla eller lagda i spiral) och så vidare.
Vid köp fastställdes priset till en viss kvantitet av en uppgiven metall, och för att erlägga denna kvantitet måste man väga den metall man hade att erbjuda. Större stycken delades, och bitarna vägdes, tills man fick den rätta vikten. Vågen måste alltså användas vid varje köp. Eftersom detta var besvärligt, kom man på att ge de för betalningar avsedda metallstyckena sådana mått, att de motsvarade enheter eller mångfald i det gällande viktsystemet.
Det hände att man på sådana metallstycken satte märken, som gav antydningar om vikten. Men man hade ingen garanti för att dessa metallstycken verkligen hade den vikt de skulle ha. Inte heller kunde man av själva metallstycket utan närmare undersökning få upplysning om det hade den normalhalt, som förutsattes.
Olika typer av antika mynt
Grekiska mynt
De grekiska mynten präglades av stads- och statsmyndigheter, men torde även, framför allt i äldsta tid, ha präglats i templen som var rika på ädla metaller.
Romerska mynt
Koppar var länge den främsta myntmetallen i Rom. De äldsta romerska kopparstyckena, vilka användes som betalningsmedel, var rektangulära och saknade alla märken. Senare fick kopparstyckena en bestämd vikt, och denna angavs genom märken, först punkter och streck, senare djur och andra föremål.
Österländska mynt
De persiska storkungarna lät från omkring 500 f.Kr. prägla mynt av guld och silver (dareiker eller dariker och sigler). Prägeln, densamma på båda slagen, visar på ena sidan kungen skjutande med båge; mynten kallades till följd därav i Grekland för "bågskyttar".
Västerländska mynt
I Spanien visade de iberiska mynten spår av grekisk och fenicisk inverkan, senare av romersk. Inskrifterna var ofta tecknade med iberiska bokstäver. Inom Gallien hade den sydvästra delen, Akvitanien, mynt som påminde om de iberiska